Jag väntade på dig. Så länge.
Längtade och tvingade hjärtat till jämna slag.
I takt efter ditt, som en dans
men alltid utan partner.

Min hand som låg öppen för din.
Jag följer linjerna nu.
Som bekanta penseldrag, men motivet har suddats ut.
Eller målats över.

Jag kan inte minnas hur det var,
kan inte koncentrera mig.
Detta oväsen i mina öron. Ett nyvunnet ordförråd.
Ljudförråd.
Ett hjärta i bitar.

Vad kommer först, ljudet av tusen skärvor.
Slagen som inte hörs.
Jag har legat här länge nu. Så länge.
Väntat med att känna efter, rädd för att resa mig upp.

Du kommer alltid tillbaka.
Med dig har du saltet, det oförutsägbara.
Det onämnbara.
Jag har kännt smaken av det länge nu.

Så länge.


MCR 2011-08-12