What hurts the most

Jag kan fylla rum efter rum med utslitna minnen
sätta tio lås på varje dörr
Jag vet vad man brukar säga
men inget var egentligen bättre förr

Jag har ärr från strider jag utkämpat ensam
för att du inte orkade slåss
Du tänkte på vad som var bäst för dig
när jag försökte rädda oss

Jag har gått så länge i ett kvävande mörker
trots hundra tända ljus
Du kan inte tvinga fram en sanning
jag har inget hem i ditt hus

Jag har blött tusentals ord på tårdränkta papper
där jag kan läsa mellan svart och vitt
att hur mycket vi än skulle önska
kan mitt hjärta inte rädda ditt
 
 
 
 
13-03-21  MCR


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

My

Framtiden är som tystnaden. Ibland bryts den, ibland genomljuder ett eko.

RSS 2.0