Att beröva livet vänskapen är som att beröva jorden solen

Orkar inte fastna i mörka tankebanor just nu, visst känns det konstigt att inte höra av dig. Att den personen jag haft minst gemensamt med hela sommaren är den som kanske trots allt står mig närmast just nu.
Kan inte direkt se det som en positiv sak, men vad kan jag göra nu?

Kanske hade jag trott att du skulle vilja rätta till allt med en gång, att jag hade fel och att allt var ett missförstånd. Men just nu känns det som att jag hade mer rätt i mina misstankar än jag önskat mig.

Det grusar mina planer varje dag att tänka att jag bara behöver lyfta luren och ringa dig så att vi kan ses, men så kommer jag ju på att sen i lördags så är allt inte som vanligt längre.
Kan inte bara ringa dig, jävla stolthet kan man kanske tycka. Men jag vill att du ska tala om för mig att jag hade fel!
Frågan som jag är för feg för att ställa är ; Hade jag verkligen det?

Och den kvällen skrev hon för att lätta sitt hjärta.

"Följ en skugga,
           och den undflyr dig;
Försök fly undan den,
          och den följer efter..."

113 dagar...