Allt var bara ett lån

Hej


Du känner inte mig
men vi är som två planeter du och jag
kretsar utan att kunna sluta
runt en döende sol


Du är liksom slät och ny
jag är inte lika vacker med mina ärr
Om du visste om mig
skulle jag kunna bespara dig allt


Solen är så lysande klar
så varm och rätt mot min kind
jag vårdar mina fräknar ömt
leende räknar jag varenda en

Du har lånat det leendet nu
jag lägger salva på det som bränts
Vi slåss i ett outtalat krig vi två
för ett pris som bränner fula sår

Du känner det nog utan att veta
hur hjärtat blir tungt och magnetiskt
som en liten insekt, oförstående
offrar sig villigt mot den brinnande lampan


Om du frågade, vem är du att älska som jag?
skulle jag svara att du inte kan vinna
Ingen kan styra över en döende sol
Vi kan bara välja att dö med den



2012-03-18 MCR



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

My

Framtiden är som tystnaden. Ibland bryts den, ibland genomljuder ett eko.

RSS 2.0