Det är månens ljus som vakar i natt

som en sista strimma hopp i mörkret vi gömmer oss ibland

Jag kan höra hur du andas

dina hjärtslag under min ostadiga hand

Jag ligger vaken i nattens tysthet

som viner som en högljudd storm genom tomma rum

Är jag ensam som hör allt oljud

från en tystnad som är långt ifrån stum

Jag kan inte somna i denna stillhet

när det stormar i mitt bröst

Hur jag än blinkar bort tårar

finner jag ingen efterlängtad tröst

Det är som om drömmarna visste

att om dem inte levde, inte fanns

Skulle vi spröda själar emot nattens skugggor

aldrig ha en chans

MCR 23 Mars 2009