Var ett tag sedan nu som jag kände den där lusten att skriva ner något.
Det är inte för att det inte finns saker som rör sig i huvudet, tvärtom det är ständigt fullt upp därinne av tankar som snurrar runt. Det är snarare det att jag inte kan få orden förbi fingertopparna över till tangenterna.
Det spelar ingen roll att det har varit så ett bra tag nu det känns ändå så ovant, jag har ju alltid haft lätt för just det där att få ner tankarna på papper (eller i det här fallet skärmen).
Men nu gör jag väl ett försök igen då, hundrafemtionde gången gillt?

Sitter och tragglar med engelska c just nu, inte för att det är speciellt svårt, det är inspirationen som har uteblivit.
Ska skriva ett tal och skicka in men jag vet inte vafd jag vill skriva om, för stor valmöjlighet, skulle vilja haft lite tajtare svångrem.

Emmis (katten) med sin nya kroppsform som ett päron (hon är dräktig) har inte lämnat sin plats i sängen på hela dagen. Måste vara rekord även för henne.
Och Emil är på öland.

Bara jag kvar då här i Oxhagen. Fan nu har jag ändå bott här i ett och ett halvt år men det skär fortfarande i öronen.  Oxhagen... yuck.  Jag är ingen oxhagenmänniska, man måste ha bott på andra sidan järnvägen(rätt sida järnvägen), eller åtminstone nära den som jag för att förstå hur illa det är att hamna här.
Som min kära styvbror uttryckte det ; "Fan vad sorgligt".
Jo tack jag vet.

Nähe om man skulle återgå till sina studier nudå, dessa förbannade gymnasiestudier.
Jävligt synd att allt blev så fel i gymnasiet så kunde man haft detta bakom sig nu.
Sluppit allas förvånade miner när man säger att det inte gick så bra, "va? men du är ju inte korkad!" nej jag vet men vad hjälper det när det inte är studierna som är problemet utan livet som fäller en till marken?

Så där det var lite fredagsfunderingar det.
Kram