En trött sakletare

Idag steg jag upp i ottan med Emil då han skulle gå och jobba. Vid halv sex steg vi ut i oxhagens morgonkyla och begav oss mot maxi. Väl framme cyklade jag vidare hem till mamma där jag kröp ner i sängen och föll in i en djup komaliknande sömn ihop med Molly (den rosa mjukisgrisen) som jag höll i ett hårt grepp.
När mamma väckte mig vid halv nio var jag inte en trevlig människa.
Dessutom hade vi ingen frukost hemma vilket inte är någon bra start på dagen då man ska hem till mormor och hjälpa henne flytta sitt pick och pack till ett trevligt litet demensboende i kalmars södra delar.

Väl ute hos mormor sätter vi igång med att tömma lådor och vi hittar julkort från tidigt nittiotal blandat med gamla avbrutna stearinljus och lite annat smått och gott som en vanlig människa hade gjort sig av med för länge sen men som min mormor hamstrat ihop som en galning. Mitt i alltihopa pekar mormor på en tavla föreställandes en bergstopp och säger "Där har jag varit"... ooookej...
Min mormor är även övertygad om att hon har träffat påven men det är en annan historia.

Mamma och jag fortsatte vår räd genom mormors alla lådor och jag kunde nöjt konstaterat att mormor iallafall gjort sig av med kortleken föreställandes nakna kvinnor som inhandlats i Lanzarote (?) under ett annat årtionde och som jag till min fasa fann när jag var cirka åtta och blev helt övertygad om att min mormor och morfar var grova syndare.
Nu vet jag bättre, min mormor är inte en människa som gillar närhet, ömhet, intimitet och min morfar var den där otroligt snälla björnen som alla tyckte om.

Hos mormor känner man sig alltid som en sakletare som ständigt kan göra nya fynd, man vet aldrig vad man kan hitta i mormors lådor, hon har allt och ingenting ligger där det ska.

Efter många långa tråkiga timmar hemma hos mormor så fick jag iallafall slå mig ner i min gamla favoritfåtölj och dricka kaffe och äta pepparkakor.
Jag kommenterade mormors fina pepparkaksburk och fick till svar att den hade hon köpt utomlands..
Jag lyfte upp den för att titta i botten om det stog vart den var tillverkad och fann ordet "TORSÅS".
Mormor mormor mormor... jag suckade och sa att ja så måste det nog va.

När jag kom hem vid halv fyra gav jag Emil några trötta ögonkast och gick och la mig, trött som bara den och fast besluten att inte återvända till mormor imån.
Emmis blängde på mig en stund men kom sen och la sig tillrätta i sängen även hon.
Ett behövligt slut på en bedrövlig dag.

Men jag fick ju iallafall en fåtölj=)
En fåtölj som just nu är ockuperad av Emil och Emmis medans jag har soffan helt för mig själv.
Jag tror bestämt att det är dags för lite glass nu innan jag låter Emil släpa iväg mig på en kvällspromenad.

image36


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

My

Framtiden är som tystnaden. Ibland bryts den, ibland genomljuder ett eko.

RSS 2.0