Crybaby

Här sitter jag och kollar på Grey's Anatomy och antingen så har jag otroligt mycket medlidande med andra människor( även dem i tv-serier) eller så är jag bara en lipsill.

Jag vet ju att den där killen i amblansen ska dö, dom har ju gjort det klart flera gången.
Men ändå, ändå! Så sitter jag där och gråter som en treåring och hoppas verkligen att det ska ske ett mirakel och att han ska överleva.

Gud vad jag är patetisk.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

My

Framtiden är som tystnaden. Ibland bryts den, ibland genomljuder ett eko.

RSS 2.0