Typiskt mig

Det måste vara envisheten.
Det kan bara vara envisheten.
Jag har under två timmar slitit, skruvat, svurit och förbannat en tv-bänk.
Jag förstår inte varför jag inte väntade tills Emil kom hem, men näedå jag skulle ju självklart sätta ihop fanskapet på egen hand.
Ja det måste vara envisheten.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

My

Framtiden är som tystnaden. Ibland bryts den, ibland genomljuder ett eko.

RSS 2.0