Klockan är halv elva och Emmis har satt igång med sin ny vana att skrika och gnälla.
Hon löper och om nätterna är hon riktigt jobbig, Emil låg vaken större delen av natten vakade på henne så att hon inte skulle skrika så mkt att hon stör grannarna.
Vi har ju papperstunna väggar i det här huset och man hör i princip allt.
Självklart går ju Emmis och sätter sig i hallen och gastar där väggarna är som tunnast.
Tack så mycket Emmis.

Inatt är det väl min tur.
Jag tror att hon är ungefär halvvägs igenom löpet och jag hoppas att det börjar lugna ner sig snart.
Åtminstone så att man får sova litegrann.