"Sätt dig ner intill mig och låt en viskning lätta ditt hjärta"

- John Keats

Idag är jag trött, idag är jag irriterad, idag är inte min dag.
Inte på något sätt.

Det börjar med att jag steg in i ett överfullt väntrum på Ungdomsmottagningen där samtalsämnet verkade kretsa kring snoriga killar och Lindsdaaaal.

Stod i ett provrum på H&M och provade jeans då en snorunge stormade in och snabbt ut igen då jag slängde ett mördande ögonkast på henne.

Sen gick mina skor sönder hemma hos mamma och jag fick leta igenom hela skogarderoben för att hitta ett par skor jag kunde ha istället.

Trött och hungrig satte vi sikte på skomakaren som såklart hade lunchstängt.

Jag betedde mig såklart som en idiot på banken så dit tänker jag inte gå igen på ett bra tag.

Jag fick skoskav av skorna jag hade på mig.

Min kedja hoppade när jag cyklade hem.

Och såklart med tvåhundra meter hem så började det regna..

Kan en dag vara mer underbar än så här?

Nu tänker jag begrava mig under täcket.

"När det handlar om att läsa i en kvinnas ögon är de flesta män analfabeter"

  - Heidelinde Weis

Molnen hänger tungt på himlen och jag kan nästan känna den råa kylan sträcka sig genom mitt fönster där jag står och betraktar kvällen genom ögonen på min egen spegelbild.

Det har mörknat sedan länge och det känns som om ingenting riktigt skulle kunna lysa igenom den tjocka mörka massan av nattsvart himmel.  Som ett hav av eldflugor är ljus tända i alla fönster som ett stilla sätt att ledsaga alla vilsna själar hem. 

Jag tänker att om jag vore en av de där vilsna själarna, vilket ljus skulle vara mitt?

Jag tänker mig att jag skulle dras till det ljus som inte nödvändigast har den starkaste lågan utan det som får mig att känna den där vetskapen om att detta ljus värmer hela själen, min själ.

Jag sluter ögonen en stund för att se om något där ute förändras medan jag blundar.

Jag håller andan, öppnar ögonen, ett i taget, sakta.

Men ingenting har förändrats framför mina ögon. Ingeting som är synligt för mig.

Men jag vet att i den där stunden då mina ögon var stängda, upplevdes känslor, formades nya minnen, torkade tårar, öppnades sår, bytte nya själar plats med gamla och änglar sjöng i kör för alla som behövde.

Och jag jag stod vid mitt fönster som så många gånger förr, som så många andra gör.
En människa, en själ.
En betraktare av världen.

I fredags natt under en iskall promenad hem från krogen efter en rolig kväll i trevligt sällskap (Robin) så gick jag och Emil och diskuterade inre trygghet.
Och att många förmodligen gör många yttre resor när det som egentligen behövs är en inre resa.
Nu såg jag att Francois de La Rochefoucauld var inne på samma sak.
"När vi är oförmögna att finna ro inom oss själva är det ingen idé att söka efter den någon annanstans."

Då hade vi nog inte helt fel i våra tankegångar iallafall, trevligt att veta:)

"Det var det värsta!" tänkte jag som den snåla kalmarit jag är.
1 krona för en sketen påse!!

Jag och mamma bestämde oss för att slinka in på Lagerhaus idag, hade spanat in ett fotoalbum och hittade även ett fint tråg som kommer väl till pass i juletider:)
Hur som helst jag traskar mot kassan och ställer mig i kö. Då hör jag hur expediten (en mesig typ av manligt kön med diskutabel läggning) frågar om hon vill ha en kasse och att den kostar 1 krona.
Bah!
Vad är detta tänker jag? Nu har dom väl ändå gått för långt, Kalmar kanske inte är någon storstad men inte heller så liten att vi fullkomligt överger allt vi har bara för att få se skymten av Lagerhaus. Jag tycker faktiskt att det är en rätt tråkig affär efter ett eller två besök. Just nu är temat verkar det som bara ugglor och döskallar, gillar man inte det så får man gå någon annanstans.

Hur som helst, jag står vid kassan, det är min tur och fjantexpediten frågar "Tror du att du behöver en påse?".
Jag  bara stirrar på honom som om han är en idiot som precis funnit sin egen hjärna. "Öhh jaa...."
Jag menar, vad trodde han egentligen om mig och alla andra kunder, att vi har gått dit för att handla och sen bära allt hem i famnen?? För vi kan väl omöjligt ha gått in till stan för att besöka och handla i någon annan butik än Lagerhaus.
"Look out, huge ego comin trough!!!"
Och så slår han in beloppet 1 krona i sin lilla kassaapparat.
Och så tar jag min lilla lagerhauspåse för 1 krona styck och går därifrån.

Jag ska banne mig spara den där förbaskade påsen så att nästa gång jag handlar på Lagerhaus och den där töntiga expiditen frågar "Behöver du en påse tror du?"
Så kan jag säga "Nej, jag tog med min egen som jag köpte här sist, vill du se kvitto?"


Måste också tillägga att igår var jag superkreativ och snyggade till min almenacka:)
Fint va?

Det finns ingen värld
utan hala stenar och taggiga snår
det finns inga ord
som inte lämnar ett endaste spår

Det finns inga kinder
som av tårar inte bränns
det finns inga hjärtan
där kärlek inte känns

Ikväll är jag en människa
som inte orkar med att le
ikväll är jag en själ
som inte orkar be