Angel of mine
Änglar är en återkommande sak på senaste tiden.
Kom att tänka på en dikt som jag skrev för rätt länge sen som handlade om just det.
" Schh, tyst ett slag
hör du?
Inte?
Var då tyst och lyssna noga nu..
I luften som fria vindar
genom eld, på djupa hav
sjunger dom bort alla sorger
alla tunga krav
Med toner från fjärran
med röster som magi
skänker dom en bit av himmlen
och allt som finns däri
Kom!, Låt oss lyssna..
du kanske kan få höra en sång
vackert, rörd till tårar
jag vet, jag hörde dem en gång
Skyddsänglarna som finns för dig
hindrar dig från att falla
du har någon där uppe
det har alla
Jag kan inte låta bli att undra
men orden fastnar i min hals
Vem skyddar en skyddsängel?
Har dem någon alls?
(M.R)
Du kan kalla mig Tigerlilja
Det är Van Vetereen på teve och alla är djupt koncentrerade på filmen, utom jag då som uppenbarligen sitter här och lallar vid datorn. Kände att jag inte orkade koncentrera mig på att titta på film.
Igår var vi ute på Indianäventyr med Emil. En lättsam promenad blev till en resa över bäckar, klättrandes på stockar och trampandes genom träsk och sumpmark. Och trots allt gnäll (emils öron blöder säkert) så var det inte hemskt.
Men som indianer måste man ju vara förberedd, visst?
Så därför grävde jag fram datahackern i mig som genast letade upp ett par snajsiga mockasiner.
Sugen älskling? ;)Måmå
Hon har alltid klätt sig väldigt ordentligt.
Men idag så!
Iklädd blå mjukisdress med vitt skärp utanpå, pastellgrönt pärlhalsband och papiljotter i håret tog hon emot oss med ett glatt leende.
Hon är för söt lilla mormor.
It's just emotions..
If you don't let me in
it's a hurting game you play
that I can never win
I need to be noticed
I need to take part
Without any reason to hope
I cannot mend this heart
(M.R)
Yadiyada...
Molnen hänger tungt på himlen och jag kan nästan känna den råa kylan sträcka sig genom mitt fönster där jag står och betraktar kvällen genom ögonen på min egen spegelbild.
Det har mörknat sedan länge och det känns som om ingenting riktigt skulle kunna lysa igenom den tjocka mörka massan av nattsvart himmel. Som ett hav av eldflugor är ljus tända i alla fönster som ett stilla sätt att ledsaga alla vilsna själar hem.
Jag tänker att om jag vore en av de där vilsna själarna, vilket ljus skulle vara mitt?
Jag tänker mig att jag skulle dras till det ljus som inte nödvändigast har den starkaste lågan utan det som får mig att känna den där vetskapen om att detta ljus värmer hela själen, min själ.
Jag sluter ögonen en stund för att se om något där ute förändras medan jag blundar.
Jag håller andan, öppnar ögonen, ett i taget, sakta.
Men ingenting har förändrats framför mina ögon. Ingeting som är synligt för mig.
Men jag vet att i den där stunden då mina ögon var stängda, upplevdes känslor, formades nya minnen, torkade tårar, öppnades sår, bytte nya själar plats med gamla och änglar sjöng i kör för alla som behövde.
Och jag jag stod vid mitt fönster som så många gånger förr, som så många andra gör.
En människa, en själ.
En betraktare av världen.
Grumpy...Grump-My
Jag är uttråkad, jag är tråkutad, jag är tråkig.
Emil uppmanar mig att titta på en zombiefilm. Han hävdar att man känner med zombierna.
Jag känner inte med. Jag känner igen.
Jag är en butter bitter människa ikväll och jag känner igen mig i zombies.
Fantastiskt.
På halloween var jag klädd som rödluvan.
Uppenbarligen passar inte det mitt härliga jag.
Nästa år går jag klädd så här:
Hästar, Handdukar och Höst.
På vägen dit och hem fick vi se diverse djur och speciellt getterna hade nog förväntat sig att vi skulle bjussa på lite käk.
Här är en häst.
Efter en runda på maxi traskade jag hemåt i kylan.
Här är en bild som får en att tänka på den goe granne BEHAGLIGA hösten.
Oxhagen by night
Fönsterutsikten igårkväll, nu är snön och vintern här. Brrr.
I shall conquer!!
Jag har stört mig lite smått de senaste dagarna men när Emil idag undrade om jag käkat kompost så fick det vara nog.
Nu jävlar!
Här ska det bekämpas, tandsten och tandtroll vik hädan! Här kommer jag!
Jag planerar att likt en blodhund som fått vittring på ett offer jaga ifatt varenda liten hint av tandsten och liknande och tugga sönder dom tills dom packar sitt pick och pack och drar till nästa boende.
Jag ska inte bli som mormor.
Hon skulle kunna ha utplånat hela Hiroshima själv genom att bara andas, dom hade inte behövt någon bomb, dom hade bara behövt mormor.
Jag vill inte, SKA inte bli nästa hiroshima-bomb.
Så imorgon ska jag segla iväg till apoteket och köpa allt jag behöver för att bekämpa mina fiender. Jag ska frossa i tandkräm och munvatten, jag ska bada i tandrensare och flourtuggummin.
You can call me Fresh...
My Fresh.
Ordinary friday
Dom sitter förmodligen inte i soffan iklädd sunkigaste mjukisbyxorna anno to long ago.
Det gör Emil och jag även om mina mjukisar är fint röda och från förra året.
När Emil och jag har levt för tätt inpå varandra lite föööör länge, ja då brukar Emil fly till Öland.
Vilket på sätt och vis hade varit skönt, med Emil på Öland och Empa på kattutställning hade jag kunnat leva la dolce vita här hemma, all by myself...sköööönt.
Men ödet hade andra planer och Emil blev kvar i Kalmar.
Dessutom har jag smittat Emil med baciller så nu sitter vi i varsitt hörn av soffan, undviker onödigt prat, snorar och sväljer ansträngt med ömma halsar.
Lovely.
Emmis, den enda som är fräsh av oss alla är nog trött på oss och kikar bara fram då och då för att tigga till sig en bit skinka. Klokt.
Det är ju lite skönt ändå att sitta i soffan, var och en med en skinkmacka i handen och pyssla med sitt.
I´m not complaining.
Imorgon ska jag begrava mig i tyg framför symaskinen och förhoppningsvis "bidde det inte nånting annat".
Jag får väl sammanfatta läget här hemma med Katie Meluas kloka ord;
"Being close to crazyness and being close to you"
Empa masse o Treo masse
Idag har jag varit duktig, Emil likaså. En promenad på 2 och en halv timme är inte illa.
Nu är Emil hos Dadda och kollar på fotboll och kvar är jag och Empa. Ett mycket muntert sällskap skulle jag vilja säga.
Emil hävdar att jag har ett osunt förhållande till Maxi, att jag tycker för mycket om att gå på Maxi. Vilket inte nödvändigt vid är sant, man ska inte tro på alla Emils teorier, han är ju en galenpanna.
Hur som helst så om det är någon som har ett osunt förhållande till Maxi så är det Empa. Ända sen Emil la sin maxiskjorta på skrivbordet i sovrummet så har Empa legat där och myst nonstop.
Igår var vi nog på den tråkigaste festen jag bevittnat på länge.
Ett gäng 20+ - are och jag. Alla utklädda i äkta Halloween anda.
Lite bål, lite smörgåstårta och lite chips. That was it.
Nåja Rödluvan (jag) tog till flaskan och Treo (Emil) gjorde tvärtom. Vid tolv var vi hemma.
Men snyggast på festen var vi ändå.
Tänker slå den som säger något annat, speciellt efter allt slit och slet som jag fick genomlida vid symaskinen.
