Det är fredag kväll hos oss och större delen av våra vänner är förmodligen ute och festar ikväll, eller liknande.
Dom sitter förmodligen inte i soffan iklädd sunkigaste mjukisbyxorna anno to long ago.
Det gör Emil och jag även om mina mjukisar är fint röda och från förra året.

När Emil och jag har levt för tätt inpå varandra lite föööör länge, ja då brukar Emil fly till Öland.
Vilket på sätt och vis hade varit skönt, med Emil på Öland och Empa på kattutställning hade jag kunnat leva la dolce vita här hemma, all by myself...sköööönt.
Men ödet hade andra planer och Emil blev kvar i Kalmar.

Dessutom har jag smittat Emil med baciller så nu sitter vi i varsitt hörn av soffan, undviker onödigt prat, snorar och sväljer ansträngt med ömma halsar.
Lovely.

Emmis, den enda som är fräsh av oss alla är nog trött på oss och kikar bara fram då och då för att tigga till sig en bit skinka.  Klokt.
Det är ju lite skönt ändå att sitta i soffan, var och en med en skinkmacka i handen och pyssla med sitt.
I´m not complaining.

Imorgon ska jag begrava mig i tyg framför symaskinen och förhoppningsvis "bidde det inte nånting annat".

Jag får väl sammanfatta läget här hemma med Katie Meluas kloka ord;
"Being close to crazyness and being close to you"