Länge leve.

Här lever minnen. Och det är väl det enda som i stort sett är levande hos mig just nu. 
Inombords lever en liten elak döing som bara vill sova sova sova men som aldrig får ro. 
Angenämnt? Inte jätte. 
 
Nej jag är inte döende. Inte på riktigt. Jag bara slänger iväg år, dagar och minuter till ett okänt mål, lite som en osäker investering. Kanske lönar det sig, kanske inte.
Nåväl. 
 
Jag har köpt en kamera. Förhoppningsvis resulterar det i bilder, eller nåt.
 
Hakuna Matata


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

My

Framtiden är som tystnaden. Ibland bryts den, ibland genomljuder ett eko.

RSS 2.0