Det vackra sa farväl och jag försvann

Jag packade ner allt som var du i lådor
märkte dem med ord som inte skjuter hål


Jag önskade mig andetag fria från dig
önskade mig ögon som ser förbi, bort


Jag tvingade bort ditt namn från mina läppar
skrapade mina knän när jag snubblade över gammalt glömt


Jag såg dig i ögonen och bad dig att inte riva fler illusioner nu
du drog på munnen som du alltid gör
och laddade om

 

MCR 2011-08-25



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

My

Framtiden är som tystnaden. Ibland bryts den, ibland genomljuder ett eko.

RSS 2.0