The things we get used to..
Efter en stunds vänskaplighet då jag traskat runt med kameran i handen, så vänder jag kameralinsen och får in Emil och hans mamma i bild. Emil står på en stor sten med sin mamma nedanför. Och dom diskuterar.
Emil: Nej!
Emils mamma: Jo!
(eller tvärtom)
Jag höll mig för mig själv och knäppte en bild, tänkte att den här kommer vi att skratta åt senare.
För det är nämlingen alltid sådär, det ingår i deras mor och son- förhållande. Att diskutera.
Som om vi var beroende av det lika mycket som föda, med en sådan hunger efter att föra fram sin åsikt så diskuterar dom som dagens meny bestod av diskussion.
Förrätt: Diskussion
Huvudrätt: Diskussion
Efterrätt: Diskussion
Semme skulla ha suckat tungt och slängt på lite tabasco.
Och i mina och de flesta andras öron har de där diskutionerna nu gått från begripliga konversationer till "bla bla bla bla..."
Nu sitter jag här i soffan och bredvid mig sitter Emil.
Han pratar med sin mamma i telefon och under de senaste 20 minutrarna så har dom sin vana trogen diskuterat.
Därför tillägnar jag nu dem denna bilden från en liknande stund vid havet den 29 september.
Hej min kära svärdotter.
Du har givetvis helt rätt, det finns inget som går upp emot att få föra en diskussion, sak samma om den handlar om livets vedermödor, glädjeämnen eller bara lite rappakalja. Det är så härligt, så förlösande när hjärncellerna kommer i gungning och man får börja leta i alla vindlingar där uppe på samma sätt som när man hittar en för länge sedan bortglömd kartong med minnen och andra saker man inte ens visste att man hade. Genom diskussioner och genom att få ta del av era tankar och upplevelser så berikas livet för var dag. Finns det något underbarare än att få lära känna en människa lite mer för varje dag. Så huka dig nu, drick något nyttigt, för nästa gång vi ses så laddar vi om och ger oss ikast med ytterligare lite livskunskap
puss och kram
