Söt och blöt:)
Var dag eller vardag?
Eller nej nu ljög jag ju, jag har hela tiden för lite saker som jag VILL göra.
Men ibland så är jag lite duktig ändå så idag efter en hel förmiddag i soffan där jag kollat på en gammal favorit (stolthet och fördom) så gick jag upp och ställde mig och gjorde iordning lunch till Emil som i all hast skulle komma hem emellan lektionerna.
Med honom kom även Pelle i full byggjobbsmundering. Där stod jag vid diskhon och diskade och städade medan dom där två satt vid bordet, pelle med en termos precis som i lunchrummet.
När jag stod och rengjorde spisen från antagligen dödligt bakteriella fläckar så säger Pelle "Vad duktig du är My".
Ja tänkte jag, vad duktig jag är som står här i min sovtröja och mjukisbyxor med skitigt hår i en taskig toffs och inget smink och städar spisen... Usch.
Så fort Emil och Pelle sprang vidare så kröp jag ner i soffan igen och återtog mitt filmtittande.
När Emil kom hem så hade jag faktiskt redan duschat, sminkat mig, börjat hacka potatis och svängt ihop en tzatsiki. Good.
Emil kommer in i köket och daskar till mig i baken. Se där ja, det moderna sättet för att slå en påk i huvudet på sin grottvinna som sitter och knackar flinta över vedhögen.
Tack så mycket älskling.
Nu sitter jag här och begrundar min dag över en cappuccino som Emil gjort åt mig.
Cappuccino är det närmaste sötsaker jag kommer nu när vi lever i nyttiga tider.
Ikväll ska jag förmodligen värma soffan och ge tv:n min uppmärksamhet.
Imorgon ska jag köpa en kattbajslåda i Lyxvariant, Emmis är ju en aktiv katt när det gäller toabesök.
Jag tror att jag ska forma om min nya vardag lite till ändå.
Nu hö jag från andra änden av soffan hur Emil generöst erbjuder mig chansen att byta kanal nu när fortbollen är slut.
En sådan chans får man ju inte missa.
Ciao!
Typiskt mig
Det kan bara vara envisheten.
Jag har under två timmar slitit, skruvat, svurit och förbannat en tv-bänk.
Jag förstår inte varför jag inte väntade tills Emil kom hem, men näedå jag skulle ju självklart sätta ihop fanskapet på egen hand.
Ja det måste vara envisheten.
Almost doesn't count
It's a lost and lonesome road
I'm walking with my heavy mind
It twists and turns and scares me
and I'm afraid to look behind
Like a book with all blank pages
I try to read my story
But I won't hope for happy endings
and I have no time to worry
I have no certain answers
It's a game of truth or dare
wich ever I choose
Is it an answer I can bare?
(M.R 071019)
Mommie dearest
Vi hade (hon hade) bestämt att vi skulle träffas tidigt på maxi idag för att slippa långa köer och trängsel.
Men ta mig fan om det inte var mer folk än vanligt. Haha, mammas ögon glödde av hat mot alla människor när hon väste fram "Varför ska ni vara här just nu när jag ska handla, gå hem med er!!"
Jag njöt.
God? Natt
Vid klockan halv två på natten vill jag sova.
Emil vill spela fifa...och nynna Nancy Sinatras gamla slagdänga...
Var fasen håller den enda vettiga i den här familjen hus? EMMIS??
Vouge
(äntligen)
Smart
I fredags natt under en iskall promenad hem från krogen efter en rolig kväll i trevligt sällskap (Robin) så gick jag och Emil och diskuterade inre trygghet.
Och att många förmodligen gör många yttre resor när det som egentligen behövs är en inre resa.
Nu såg jag att Francois de La Rochefoucauld var inne på samma sak.
"När vi är oförmögna att finna ro inom oss själva är det ingen idé att söka efter den någon annanstans."
Då hade vi nog inte helt fel i våra tankegångar iallafall, trevligt att veta:)
Lagerhaus? Lagerbajs?
"Det var det värsta!" tänkte jag som den snåla kalmarit jag är.
1 krona för en sketen påse!!
Jag och mamma bestämde oss för att slinka in på Lagerhaus idag, hade spanat in ett fotoalbum och hittade även ett fint tråg som kommer väl till pass i juletider:)
Hur som helst jag traskar mot kassan och ställer mig i kö. Då hör jag hur expediten (en mesig typ av manligt kön med diskutabel läggning) frågar om hon vill ha en kasse och att den kostar 1 krona.
Bah!
Vad är detta tänker jag? Nu har dom väl ändå gått för långt, Kalmar kanske inte är någon storstad men inte heller så liten att vi fullkomligt överger allt vi har bara för att få se skymten av Lagerhaus. Jag tycker faktiskt att det är en rätt tråkig affär efter ett eller två besök. Just nu är temat verkar det som bara ugglor och döskallar, gillar man inte det så får man gå någon annanstans.
Hur som helst, jag står vid kassan, det är min tur och fjantexpediten frågar "Tror du att du behöver en påse?".
Jag bara stirrar på honom som om han är en idiot som precis funnit sin egen hjärna. "Öhh jaa...."
Jag menar, vad trodde han egentligen om mig och alla andra kunder, att vi har gått dit för att handla och sen bära allt hem i famnen?? För vi kan väl omöjligt ha gått in till stan för att besöka och handla i någon annan butik än Lagerhaus.
"Look out, huge ego comin trough!!!"
Och så slår han in beloppet 1 krona i sin lilla kassaapparat.
Och så tar jag min lilla lagerhauspåse för 1 krona styck och går därifrån.
Jag ska banne mig spara den där förbaskade påsen så att nästa gång jag handlar på Lagerhaus och den där töntiga expiditen frågar "Behöver du en påse tror du?"
Så kan jag säga "Nej, jag tog med min egen som jag köpte här sist, vill du se kvitto?"
Måste också tillägga att igår var jag superkreativ och snyggade till min almenacka:)
Fint va?
Important
It´s the weakness I help breathing
with every finished meal
it's disapointment I keep meeting
it's selfhatred I reveal
I need to get myself back
try to remain sain
I need to put an end now
and take control again
Nörd.
Idag var det dags för tv-spelsreklamer.
Han säger ivrigt "Titta, på det här, titta titta"
Och jag nickar okej och spänner mig inombords för vad det nu kan vara han har att visa mig den här gången.
Bäst att ta på mig den begrundande minen.
Reklam nummer ett visar ett av Emils favoritspel, Zelda. Vilket inte alls är mitt typ av spel.
Videon är så extremt superdålig så det är svårt att förstå hur man ens får visa sånt här skit på tv.
För det första är det 90-tal och dom dansar som i en dålig halloween-inspirerad musikvideo, för det andra är Link en tjej.
Jag kniper bestämt ihop munnen för att inte säga något dumt.
Emil diggar med i musiken.
Reklam nr 2 är ännu ett av Emils favoritspel, Goemon.
Detta är en tecknad introvideo där dom sjunger på japanska.
Jag blir inte ens förvånad när Emil gastar med i låten med större inlevelse än Hitler hade inför andra världskriget.
Åh herregud, är allt jag kan tänka. Vad är det för människa jag är tillsammans med?
Det ska ju tilläggas att Emil är 23 år gammal.
Reklam 3 är för det nya Super Mario spelet och Emil tycker att det verkar och jag citerar "jättehäftigt men lite läskigt". Ser man på.
Jag har inte hjärta att säga att det påminner mig om en sån där gammal reklam från tv3. I stil med Barbie möter Lego.
Jag skulle vilja säga det, men jag tycker om Emil så jag håller tyst och nickar instämmande.
"Mhmm.. bowser... läskig.. ja.."
Nu är Emil helt inne i reklamen "Titta nu springer Mario mot slottet!!"
Du är fin Emil=)
Och jag skulle inte byta dig mot något i hela världen, du är knäpp men du är faktiskt min.
Kryptiskt
Tills nu.
Jag kanske skulle börja med att förklara mig.
När jag jobar eftermiddagspass så står jag ensam i 7 och en halv timme på ett minimalt café.
För att fördriva tiden så har jag de senaste veckorna sett till att köpa aftonbladets korsordsbilaga vilket har varit till en viss hjälp med att få tiden att gå.
Jag tycker korsord är roligt, jag har alltid varit bra på korsord av de flesta slag.
Det är här irritationen kommer in.
Det finns ett korsord i denna bilaga varje vecka som heter "Kryptiskt" och det är så irriterande jobbigt att lösa så det är fånigt.
Konstruktören av detta korsord heter Anna Hagberg.
Jag har gjort det till en livsuppgift att lösa hennes förbannade korsord om det så ska ta mig evigheter.
Och på senaste tiden har jag fått in ett visst flyt.
Tills idag..
Jag kommer ingen vart.
Fan jag är villig att svära på Anna Hagberg är ute efter att göra mig tokig.
Jag tycker inte om dig Anna Hagberg.
Och hör sen.
The things we get used to..
Efter en stunds vänskaplighet då jag traskat runt med kameran i handen, så vänder jag kameralinsen och får in Emil och hans mamma i bild. Emil står på en stor sten med sin mamma nedanför. Och dom diskuterar.
Emil: Nej!
Emils mamma: Jo!
(eller tvärtom)
Jag höll mig för mig själv och knäppte en bild, tänkte att den här kommer vi att skratta åt senare.
För det är nämlingen alltid sådär, det ingår i deras mor och son- förhållande. Att diskutera.
Som om vi var beroende av det lika mycket som föda, med en sådan hunger efter att föra fram sin åsikt så diskuterar dom som dagens meny bestod av diskussion.
Förrätt: Diskussion
Huvudrätt: Diskussion
Efterrätt: Diskussion
Semme skulla ha suckat tungt och slängt på lite tabasco.
Och i mina och de flesta andras öron har de där diskutionerna nu gått från begripliga konversationer till "bla bla bla bla..."
Nu sitter jag här i soffan och bredvid mig sitter Emil.
Han pratar med sin mamma i telefon och under de senaste 20 minutrarna så har dom sin vana trogen diskuterat.
Därför tillägnar jag nu dem denna bilden från en liknande stund vid havet den 29 september.
"Winter must be cold for those with no warm memories"
Klockan 17.00 en tisdag är vinden inte fläktande skön längre, den är kall och fientlig. Som om den vill svepa bort dig tillsammans med trädens alla löv och föra dig långt bort härifrån.
Det är oktober. Vi går mot vinter nu.
Vinterhalvåret är ur ett romantiskt perspektiv en tid för mysiga stunder, koppar med varm choklad, raggsockor och julyra.
Allting som dessa ord framkallar hos en spelar på värme. Allting går ut på att dela de där stunderna med någon, att inte vara ensam.
Det är aldrig någon som pratar om mörkret och kylan. Den delen som inte är lika mysig.
Där raggsockor är till för att inte värma bara fötter utan även den ensamma själen som likt eld törstar efter syre törstar efter värme och kärlek.
Ensamheten ligger alltid i bakgrunden. Den är kylan i snön, den är mörkret utanför fönstret, den är telefonen som aldrig ringer, den är julklapparna du inte får.
Men jag är inte ensam. Nedstämd och ledsen ibland, visst. Men aldrig ensam.
Klockan 17.00 en tisdag när vinden inte är fläktande skön längre då går jag med min vantklädda hand i min älsklings och mina raggsocksklädda fötter går med snabba steg hem. Hem till värmen, till kärleken.
Bort från ensamheten.
Hem.
