Nu för tiden är jag arbetslös vilket smått ofrivilligt ger mig tid till att forma om mina dagar lite som jag själv vill, och precis som i somras så har jag hela tiden för lite att göra.
Eller nej nu ljög jag ju, jag har hela tiden för lite saker som jag VILL göra.
Men ibland så är jag lite duktig ändå så idag efter en hel förmiddag i soffan där jag kollat på en gammal favorit (stolthet och fördom) så gick jag upp och ställde mig och gjorde iordning lunch till Emil som i all hast skulle komma hem emellan lektionerna.
Med honom kom även Pelle i full byggjobbsmundering. Där stod jag vid diskhon och diskade och städade medan dom där två satt vid bordet, pelle med en termos precis som i lunchrummet.
När jag stod och rengjorde spisen från antagligen dödligt bakteriella fläckar så säger Pelle "Vad duktig du är My".
Ja tänkte jag, vad duktig jag är som står här i min sovtröja och mjukisbyxor med skitigt hår i en taskig toffs och inget smink och städar spisen... Usch.
Så fort Emil och Pelle sprang vidare så kröp jag ner i soffan igen och återtog mitt filmtittande.
När Emil kom hem så hade jag faktiskt redan duschat, sminkat mig, börjat hacka potatis och svängt ihop en tzatsiki. Good.
Emil kommer in i köket och daskar till mig i baken. Se där ja, det moderna sättet för att slå en påk i huvudet på sin grottvinna som sitter och knackar flinta över vedhögen.
Tack så mycket älskling.
Nu sitter jag här och begrundar min dag över en cappuccino som Emil gjort åt mig.
Cappuccino är det närmaste sötsaker jag kommer nu när vi lever i nyttiga tider.
Ikväll ska jag förmodligen värma soffan och ge tv:n min uppmärksamhet.
Imorgon ska jag köpa en kattbajslåda i Lyxvariant, Emmis är ju en aktiv katt när det gäller toabesök.
Jag tror att jag ska forma om min nya vardag lite till ändå.
Nu hö jag från andra änden av soffan hur Emil generöst erbjuder mig chansen att byta kanal nu när fortbollen är slut.
En sådan chans får man ju inte missa.
Ciao!