En ovälkommen känsla
Jag har en lustig känsla idag, en sån där känsla som jag alltid har haft innan något dåligt händer. Eller innan jag ska göra något jag inte vill eller vågar.
En känsla av obehag, ett lätt illamående.
Jag vet precis vad det är för känsla.
Jag hade den under hela min uppväxt, från 4 års ålder iallafall.. tills.. ja fortfarande då och då.
Det är samma känsla som jag identifierar med att behöva åka till Pappa.
Det är samma känsla som jag identifierar med bråk.
Det är samma känsla som jag identifierar med ovisshet.
Men idag vet jag inte varför jag har den.
Det gör mig orolig, som att nånting är på gång. Något ska hända.
Men jag vet inte mer än att jag har den här känslan och att jag inte vill ha den.
En känsla av obehag, ett lätt illamående.
Jag vet precis vad det är för känsla.
Jag hade den under hela min uppväxt, från 4 års ålder iallafall.. tills.. ja fortfarande då och då.
Det är samma känsla som jag identifierar med att behöva åka till Pappa.
Det är samma känsla som jag identifierar med bråk.
Det är samma känsla som jag identifierar med ovisshet.
Men idag vet jag inte varför jag har den.
Det gör mig orolig, som att nånting är på gång. Något ska hända.
Men jag vet inte mer än att jag har den här känslan och att jag inte vill ha den.
Kommentarer
Trackback
