Det är många som frågar mig hur det är att vara arbetslös.
Hur lite jag måste ha att göra.
Det är faktiskt ännu fler som hoppar över att fråga och bara antar att jag går hemma hela dagarna.
Ständigt får jag höra hur lätt jag ska kunna anpassa mig till andra eftersom jag inte jobbar, att jag inte gör något annat än stirrar på en vägg hela dagarna och hur otroligt tråkigt jag måste ha det.

Men det är faktiskt tvärtom.
Just nu, sedan jag blev arbetslös, tror jag aldrig att jag har varit så upptagen som jag är nu.
Varje dag är ett pussel med tider.
Jag brukar säga till mamma och Emil lite då och då att jag kan behöva en ledig dag och så tar jag en söndag nån gång i månaden då jag gör absolut ingenting.

Men oftast är det som sagt full rulle.
Senaste projektet är att byta rum med mamma. Vilket innebär att måla om det rum som ska bli mitt rum/gästrum.
Det har vi avklarat och rummet är numera ljust och fint i en vit nyans.

Steg nummer två är att byta plats på våra möbler och flytta över dem till våra "nya" rum.
Sen ska det rensas i garderober, hyllor och byrålådor.
Efter det ska vi städa upp och rensa vinden vilket säkerligen lär bli ett evighetsprojekt.
Sen är vi nog färdiga..

Även om mamma går och fantiserar om att göra om i vardagsrummet med läshörna och annat.
Så jag lär väl åka på att göra om där med.

Så att vara arbetslös för mig är helt klart inte att vara utan jobb.