Bleeding Love
Jag har hållt en rätt bra fart idag skule jag vilja påstå.
Vart i blomsteraffären, julhandlat, (ätit), gjort julgodis, slagit in julklappar...
Tills för ungefär 2 timmar sen, då satte jag ner min uppenbarligen väldigt tunga bakdel på datastolen, för inte har jag orkat resa på mig sedan dess.
Knappt.
Vad hände?
Vart tog min supereffektiva sida vägen? Går den och lägger sig vid åtta eller?
Kunde man inte fått lite förvaning isåfall? Julklapparna behöver snören, dom skriker efter juleetiketter och rim!!
Men jag ooooooorkar inte.
Istället så sitter jag här och småmyser till lite nyss nerladdad musik.
Leona Lewis - Bleeding Love = Yeah!
Mkt skönt gung det här. Åhåhåhåhååå som pappa hade sagt.
Vart i blomsteraffären, julhandlat, (ätit), gjort julgodis, slagit in julklappar...
Tills för ungefär 2 timmar sen, då satte jag ner min uppenbarligen väldigt tunga bakdel på datastolen, för inte har jag orkat resa på mig sedan dess.
Knappt.
Vad hände?
Vart tog min supereffektiva sida vägen? Går den och lägger sig vid åtta eller?
Kunde man inte fått lite förvaning isåfall? Julklapparna behöver snören, dom skriker efter juleetiketter och rim!!
Men jag ooooooorkar inte.
Istället så sitter jag här och småmyser till lite nyss nerladdad musik.
Leona Lewis - Bleeding Love = Yeah!
Mkt skönt gung det här. Åhåhåhåhååå som pappa hade sagt.
Christmas is here
Och så var det jul igen och jag och Emil är inte sena att haka på.
Här i lägenheten är det julstämning på högsta nivå.
Jag trivs =)
Här i lägenheten är det julstämning på högsta nivå.
Jag trivs =)
Sankta Lucia
Jag vet att Lucia var förra veckan men jag lovade mig själv framför allt att lägga upp bilder på Kalmars snyggaste och mest morgontrötta tärna.
Sötnos=)
Sötnos=)Women trouble
Klockan är halv elva och Emmis har satt igång med sin ny vana att skrika och gnälla.
Hon löper och om nätterna är hon riktigt jobbig, Emil låg vaken större delen av natten vakade på henne så att hon inte skulle skrika så mkt att hon stör grannarna.
Vi har ju papperstunna väggar i det här huset och man hör i princip allt.
Självklart går ju Emmis och sätter sig i hallen och gastar där väggarna är som tunnast.
Tack så mycket Emmis.
Inatt är det väl min tur.
Jag tror att hon är ungefär halvvägs igenom löpet och jag hoppas att det börjar lugna ner sig snart.
Åtminstone så att man får sova litegrann.
Silence
Äntligen har lugnet sänkt sig över lägenheten.
Jag njuter av ensamheten i soffan och Empa gör detsamma i garderoben.
Nu har vi det bra.
Emil är hemma vid nio igen och då har jag nog fått tillbaka lusten att umgås men nu, just precis nu, är jag helt själv.
And i'm lovin it =)
Jag njuter av ensamheten i soffan och Empa gör detsamma i garderoben.
Nu har vi det bra.
Emil är hemma vid nio igen och då har jag nog fått tillbaka lusten att umgås men nu, just precis nu, är jag helt själv.
And i'm lovin it =)
Bedtime
Emil snarkningar hörs från sovrummet och Emmis "pratar" i sömnen och snusar sött.
Jag ger upp
Jag går och lägger mig.
Godnatt.
Jag ger upp
Jag går och lägger mig.
Godnatt.
Nattuggla
Jag kan inte sova, gick och la mig för snart tre timmar sen och fortfarande inte lyckats somna.
Så för att inte väcka Emil med mitt eviga vändande fram och tillbaka i sängen så gick jag upp.
Nu sitter jag alltså här i soffan med en kelig Empa i famnen som inte heller verkar särskilt sömnig.
Vad ska man nu tänkas hitta på.
Förresten så tror jag att jag såg en stjärna falla förut.
Så för att inte väcka Emil med mitt eviga vändande fram och tillbaka i sängen så gick jag upp.
Nu sitter jag alltså här i soffan med en kelig Empa i famnen som inte heller verkar särskilt sömnig.
Vad ska man nu tänkas hitta på.
Förresten så tror jag att jag såg en stjärna falla förut.
She´s an alien
Idag har jag varit med mamma på sjukhuset, på avdelningen för nuclearmedicin.
Ballt va? =)
Mamma fick sen injektion med nån radioaktiv geggamoja och eftersom hon var så duktig fick hon såklart ett bamseplåster. Mycket stiligt.
Sen fick jag sitta och vänta medans mamma äntrade Hawkeye 4. Bzzz.... mamma åker in (en kvarrt passerar) bzzz...mamma åker ut.
Tänk om man alltid kunde ha det så? Man bara stoppar undan mamma och så vet man vad har henne tills man behöver henne nästa gång. Smidigt ju.
Emmis och jag lussade såklart för Svensson igår morse, bilder kommer senare.
Nu sitter jag i soffan med Svensson och Empa och avnjuter en god kopp kaffe medan vi tittar på Ensam hemma 2.
Blir inte bättre än så här=)
Ballt va? =)
Mamma fick sen injektion med nån radioaktiv geggamoja och eftersom hon var så duktig fick hon såklart ett bamseplåster. Mycket stiligt.
Sen fick jag sitta och vänta medans mamma äntrade Hawkeye 4. Bzzz.... mamma åker in (en kvarrt passerar) bzzz...mamma åker ut.
Tänk om man alltid kunde ha det så? Man bara stoppar undan mamma och så vet man vad har henne tills man behöver henne nästa gång. Smidigt ju.
Emmis och jag lussade såklart för Svensson igår morse, bilder kommer senare.
Nu sitter jag i soffan med Svensson och Empa och avnjuter en god kopp kaffe medan vi tittar på Ensam hemma 2.
Blir inte bättre än så här=)
Bitch
Yes, that's me.
Idag har jag varit på mitt allra finaste humör och visat mig från min absolut bästa sida.
NOT!!
Haha jag har huggit på varenda liten sak som kommit ur Emils mun sedan halv elva i morse.
När Emil läser detta kommer han med allra största säkerhet att muttra och nicka instämmande.
You know I love you babe, right? =)
♥
Why haven´t I ?
Sitter här i soffan och myser med mig själv eller vad man ska säga.
Emmis stirrar läskigt på mig sedan ungefär en kvart tillbaka och då är ju allt som det ska.
Jag har smygit runt lite på internet ikväll (det lät weird) och kommit fram till att det finns en hel del saker jag borde ha gjort som jag inte gjort.
Till exempel så borde jag ha börjat med mitt foto/scrap-album för länge sen. Det närmaste jag kommit var en superkreativ kväll då jag gjorde en makeover på min kalender, men det var det enda.
Mycket snyggt men inte så mycket foto/scrap-album.
Jag borde även ha köpt mig en skinnjacka för länge sedan efter att nu har suktat efter en i typ 2 år. Därför ska det bli mitt motivationsplagg när jag är klar med viktklubbs-grejen.
Jag borde även ha lärt mig teckna för flera år sedan, jag har sporadiskt kluddrat i ett sissblock sedan jag gick i typ sjuan. Men det blev aldrig mer än så och jag borde köpa teckningsgrejer istället för att bara dregla över dem i affärer. Dessutom om jag någonsin ska lära mig att måla akvareller så borde jag verkligen lära mig teckna nu annars kommer jag vara 65 innan jag ens inhandlat en färgtub.
Jag borde samla ihop mina dikter och publicera dom på vulkan.se. Men jag tycks aldrig få tummen ur och göra det.
Jag har ju små papperslappar typ överallt som behöver sorteras och jag bara ser framför mig vilen evighet det kommer ta. Suck.
Nytt på listan är även att jag förmodligen borde magpumpa min katt sedan jag ertappat henne i en skum situation ihop med en försvunnen öronpropp. Men eftersom hon inte ännu uppvisar några tecken på att ha förtärt en faktiskt ganska snygg öronpropp så tror jag att jag väntar.
Jag borde också uppdatera min dagbok som jag inte srivit en rad i sen början av året men den ligger ju längst ner i min byrålåda hemma hos mamma och orka leta?
Det finns mer saker, tro mig.
Detta var bara början och jag kommer förmodligen ha detta i tankarna hela kvällen och ha glömt bort det tills imorgon, eller idag (klockan är ju 00.25 så beror på hur man vill se det).
Nä nu ska jag sluta tjata om mitt.
Puss.
Emmis stirrar läskigt på mig sedan ungefär en kvart tillbaka och då är ju allt som det ska.
Jag har smygit runt lite på internet ikväll (det lät weird) och kommit fram till att det finns en hel del saker jag borde ha gjort som jag inte gjort.
Till exempel så borde jag ha börjat med mitt foto/scrap-album för länge sen. Det närmaste jag kommit var en superkreativ kväll då jag gjorde en makeover på min kalender, men det var det enda.
Mycket snyggt men inte så mycket foto/scrap-album.
Jag borde även ha köpt mig en skinnjacka för länge sedan efter att nu har suktat efter en i typ 2 år. Därför ska det bli mitt motivationsplagg när jag är klar med viktklubbs-grejen.
Jag borde även ha lärt mig teckna för flera år sedan, jag har sporadiskt kluddrat i ett sissblock sedan jag gick i typ sjuan. Men det blev aldrig mer än så och jag borde köpa teckningsgrejer istället för att bara dregla över dem i affärer. Dessutom om jag någonsin ska lära mig att måla akvareller så borde jag verkligen lära mig teckna nu annars kommer jag vara 65 innan jag ens inhandlat en färgtub.
Jag borde samla ihop mina dikter och publicera dom på vulkan.se. Men jag tycks aldrig få tummen ur och göra det.
Jag har ju små papperslappar typ överallt som behöver sorteras och jag bara ser framför mig vilen evighet det kommer ta. Suck.
Nytt på listan är även att jag förmodligen borde magpumpa min katt sedan jag ertappat henne i en skum situation ihop med en försvunnen öronpropp. Men eftersom hon inte ännu uppvisar några tecken på att ha förtärt en faktiskt ganska snygg öronpropp så tror jag att jag väntar.
Jag borde också uppdatera min dagbok som jag inte srivit en rad i sen början av året men den ligger ju längst ner i min byrålåda hemma hos mamma och orka leta?
Det finns mer saker, tro mig.
Detta var bara början och jag kommer förmodligen ha detta i tankarna hela kvällen och ha glömt bort det tills imorgon, eller idag (klockan är ju 00.25 så beror på hur man vill se det).
Nä nu ska jag sluta tjata om mitt.
Puss.
Fin
"Half the night I waste in sighs,
Half in dreams I sorrow after
The delight of early skies;
In a wakeful dose I sorrow
For the hand, the lips, the eyes,
For the meeting of the morrow . . ."
- Tennyson
M ♥ E
Veligt värre
Idolfinal kväll och jag kan inte bestämma mig.
Vem borde vinna?
Marie Marie Marie, jag har gått från att gömma mig bakom kudden varje gång hon spände blicken i kameran eftersom jag trodde hon gav mig onda ögat med sin "crazy-eye" -look till att gilla hennes röst mer och mer.
Hon är en fantastisk sångerska och en inte lika fantastisk scenfigur.
Jag lade märke till att varenda gång hon klämde i "This moment.." så var det som om någon slagit till henne i huvudet med en jättelik hammare och bankat ner henne i golvet. Hela kroppen viker ihop sig, benen förvrids i kobens-ställning och voila så har vi Marie Picassos scenfigur.
Magstöd i alla ära men kan ingen ge människan en hållning?
Amanda har ju varit en stadig favorit hela resan igenom. En skön tjej i min ålder som bara glider in på scen och liksom tar över showen. Och det är ju så det ska göras eller hur?
Men samtidigt så har jag för varje fredag som gått känt mer och mer "less is more". Jag älskar den där hesheten hon har men jag sitter hellre och väntar spänt på att den ska dyka upp än att höra den en hel låt igenom, det tar bort udden av magin lite.
Medans Marie vaggar ko-likt fram på scenen så flaxar Amanda hejvilt med armarna.
Det ser ut som en blandning mellan när Peter Pan sträcker ut armarna för att flyga och Långben som håller på att falla.
Och jag kan inte låta bli att undra om hon vet att dom är där, har hon kontroll över dom eller sveper dom iväg av sig självt?
Så Ko eller Flax?
Ajj.. tufft val.
Vem borde vinna?
Marie Marie Marie, jag har gått från att gömma mig bakom kudden varje gång hon spände blicken i kameran eftersom jag trodde hon gav mig onda ögat med sin "crazy-eye" -look till att gilla hennes röst mer och mer.
Hon är en fantastisk sångerska och en inte lika fantastisk scenfigur.
Jag lade märke till att varenda gång hon klämde i "This moment.." så var det som om någon slagit till henne i huvudet med en jättelik hammare och bankat ner henne i golvet. Hela kroppen viker ihop sig, benen förvrids i kobens-ställning och voila så har vi Marie Picassos scenfigur.
Magstöd i alla ära men kan ingen ge människan en hållning?
Amanda har ju varit en stadig favorit hela resan igenom. En skön tjej i min ålder som bara glider in på scen och liksom tar över showen. Och det är ju så det ska göras eller hur?
Men samtidigt så har jag för varje fredag som gått känt mer och mer "less is more". Jag älskar den där hesheten hon har men jag sitter hellre och väntar spänt på att den ska dyka upp än att höra den en hel låt igenom, det tar bort udden av magin lite.
Medans Marie vaggar ko-likt fram på scenen så flaxar Amanda hejvilt med armarna.
Det ser ut som en blandning mellan när Peter Pan sträcker ut armarna för att flyga och Långben som håller på att falla.
Och jag kan inte låta bli att undra om hon vet att dom är där, har hon kontroll över dom eller sveper dom iväg av sig självt?
Så Ko eller Flax?
Ajj.. tufft val.
Farfar
Dagens sanning
Snart kommer jag skrika högt och kasta mig ut från balkongen.
Christmas is here...
Christmas is here...
"När det handlar om att läsa i en kvinnas ögon är de flesta män analfabeter"
- Heidelinde Weis
Confession
Ibland känner jag det som att luften går ur mig.
Ingenting fångar min uppmärksamhet, allting blir helt stilla och jag är ensam med mina tankar och mina andetag.
Jag kan skulle kunna sitta så i timtals och stänga världen ute.
Krypa tillbaks i i mig själv och bara tänka.
Jag stirrar mig blind på väggen och ingenting, absolut ingenting kan störa mig just då.
Det är som om jag är inne i en annan värld, en värld av minnen, av känslor och av självrannsakan.
Jag kan känna inom mig hur jag står och väger nyckeln till mitt inre i handen och funderar på om jag ska låsa upp mitt hjärta och själ lite till idag eller är det för farligt?
Borde jag kanske skaffa ett till lås?
En bild av mig själv som liten och sårbar, står där med den stora nyckeln, med de tunga tankarna, med rädslan, försiktigheten, hoppet och besluten som borde ha fattats för så länge sedan.
Detta sätt att se på mig själv, in i mig själv har blivit som en slags vänskap.
Ett biktbås.
Det är som en värld av olika delar där jag plockat isär både mig själv och mitt liv och pusslat ihop det igen.
Vridigt och vänt, vridigt och vänt.
Människor har talat om för mig att jag är mystisk, att man aldrig riktigt vet hur jag mår, vad jag tänker på.
Vad som egetligen är jag.
Och det kanske stämmer, även om jag själv aldrig riktigt insett hur långt in i mig själv jag faktiskt försvinner.
Att folk märker.
För att skydda mig sjäv från omvärlden, ifrån att störas, så stänger jag in mig i min lilla bubbla.
Ingen kan nå mig.
Ingen kan se mig.
Ingen kan förstå mig.
Jag är trygg, skyddad.
Jag är ensam men stark.
http://www.youtube.com/watch?v=OWIVi_Oa4as&feature=related
Ingenting fångar min uppmärksamhet, allting blir helt stilla och jag är ensam med mina tankar och mina andetag.
Jag kan skulle kunna sitta så i timtals och stänga världen ute.
Krypa tillbaks i i mig själv och bara tänka.
Jag stirrar mig blind på väggen och ingenting, absolut ingenting kan störa mig just då.
Det är som om jag är inne i en annan värld, en värld av minnen, av känslor och av självrannsakan.
Jag kan känna inom mig hur jag står och väger nyckeln till mitt inre i handen och funderar på om jag ska låsa upp mitt hjärta och själ lite till idag eller är det för farligt?
Borde jag kanske skaffa ett till lås?
En bild av mig själv som liten och sårbar, står där med den stora nyckeln, med de tunga tankarna, med rädslan, försiktigheten, hoppet och besluten som borde ha fattats för så länge sedan.
Detta sätt att se på mig själv, in i mig själv har blivit som en slags vänskap.
Ett biktbås.
Det är som en värld av olika delar där jag plockat isär både mig själv och mitt liv och pusslat ihop det igen.
Vridigt och vänt, vridigt och vänt.
Människor har talat om för mig att jag är mystisk, att man aldrig riktigt vet hur jag mår, vad jag tänker på.
Vad som egetligen är jag.
Och det kanske stämmer, även om jag själv aldrig riktigt insett hur långt in i mig själv jag faktiskt försvinner.
Att folk märker.
För att skydda mig sjäv från omvärlden, ifrån att störas, så stänger jag in mig i min lilla bubbla.
Ingen kan nå mig.
Ingen kan se mig.
Ingen kan förstå mig.
Jag är trygg, skyddad.
Jag är ensam men stark.
http://www.youtube.com/watch?v=OWIVi_Oa4as&feature=related
Min! Min! Min!
Jag sitter och irriterar mig över en småsak som verkligen är en småsak i alla andras ögon utom mina.
Detta gör mig till:
* Fjantig
* Barnslig
* Småsint
* Pinsam
Jag försöker bete mig som en vuxen och strunta i det.
Men samtidigt vill jag stampa med foten i golvet, pluta tjurigt med underläppen och föra oväsen.
Fan också!
