Idag har vi varit duktiga och ordnat upp i dom väldigt stökiga hallgarderoberna.
Sådär stökiga så att man får en ordentlig dos ångest så fort man känner att man måste öppna dörren till en av dom och försöka "hitta" något.
Men efter en runda på IKEA med mamma så inhandlade jag fina förvaringslådor på barnavdelningen.
Emmis var såklart med och monterade ihop en kartong och när den var klar så bestämde hon sig för att den var perfekt för henne och tog helt enkelt plats i den.
Hur som helst så är det numera ordning i garderoberna och både Emil och jag är nöjda=)

Nu tänker jag spela lite nintendo wii som belöning efter en långpromenad med Mia.

 

Var ute hos mormor idag.
Hon har alltid klätt sig väldigt ordentligt.
Men idag så!
Iklädd blå mjukisdress med vitt skärp utanpå, pastellgrönt  pärlhalsband och papiljotter i håret tog hon emot oss med ett glatt leende.
Hon är för söt lilla mormor.

Idag har mamma o jag varit ute på äventyr i form av handduksinköp på Jysk.
På vägen dit och hem  fick vi se diverse djur och speciellt getterna hade nog förväntat sig att vi skulle bjussa på lite käk.

Här är en häst.


Efter en runda på maxi traskade jag hemåt i kylan.
Här är en bild som får en att tänka på den goe granne BEHAGLIGA hösten.

Jag har aldrig haft något problem med personer som heter Anna.
Tills nu.

Jag kanske skulle börja med att förklara mig.
När jag jobar eftermiddagspass så står jag ensam i 7 och en halv timme på ett minimalt café.
För att fördriva tiden så har jag de senaste veckorna sett till att köpa aftonbladets korsordsbilaga vilket har varit till en viss hjälp med att få tiden att gå.
Jag tycker korsord är roligt, jag har alltid varit bra på korsord av de flesta slag.
Det är här irritationen kommer in.

Det finns ett korsord i denna bilaga varje vecka som heter "Kryptiskt" och det är så irriterande jobbigt att lösa så det är fånigt.
Konstruktören av detta korsord heter Anna Hagberg.

Jag har gjort det till en livsuppgift att lösa hennes förbannade korsord om det så ska ta mig evigheter.
Och på senaste tiden har jag fått in ett visst flyt.
Tills idag..
Jag kommer ingen vart.
Fan jag är villig att svära på Anna Hagberg är ute efter att göra mig tokig.
Jag tycker inte om dig Anna Hagberg.
Och hör sen.

Att beröva livet vänskapen är som att beröva jorden solen

Orkar inte fastna i mörka tankebanor just nu, visst känns det konstigt att inte höra av dig. Att den personen jag haft minst gemensamt med hela sommaren är den som kanske trots allt står mig närmast just nu.
Kan inte direkt se det som en positiv sak, men vad kan jag göra nu?

Kanske hade jag trott att du skulle vilja rätta till allt med en gång, att jag hade fel och att allt var ett missförstånd. Men just nu känns det som att jag hade mer rätt i mina misstankar än jag önskat mig.

Det grusar mina planer varje dag att tänka att jag bara behöver lyfta luren och ringa dig så att vi kan ses, men så kommer jag ju på att sen i lördags så är allt inte som vanligt längre.
Kan inte bara ringa dig, jävla stolthet kan man kanske tycka. Men jag vill att du ska tala om för mig att jag hade fel!
Frågan som jag är för feg för att ställa är ; Hade jag verkligen det?