Typiskt mig
Det kan bara vara envisheten.
Jag har under två timmar slitit, skruvat, svurit och förbannat en tv-bänk.
Jag förstår inte varför jag inte väntade tills Emil kom hem, men näedå jag skulle ju självklart sätta ihop fanskapet på egen hand.
Ja det måste vara envisheten.
Important
It´s the weakness I help breathing
with every finished meal
it's disapointment I keep meeting
it's selfhatred I reveal
I need to get myself back
try to remain sain
I need to put an end now
and take control again
Together we are one
you are you with us
I love you more than words can ever say
Sorrow
Fick ett samtal för mindre än en timme sen.
Moster är död.
Detta händer inte.
Let me fall..
Just idag av alla dagar hade jag ett behov av att få planera, känna mig lite upptagen. Kanske är det därför jag inte ens orkar låtsas att jag är nöjd med dagen?
Vad hände med söndagarna då jag avskydde allt som hade med planer att göra, då det enda jag verkligen ville var att ligga framför teven och se på skitprogram efter skitprogram och var fullt nöjd med det?
Jag antar att jag är avundsjuk på alla andra, som tycks ha allt att göra och absolut ingenting att bekymra sig för. Förmodligen så bidrar det faktum att jag inte har någon bra bok att försvinna in i just nu, det har alltid fungerat. I böckernas värld, med deras hjälp har du en ursäkt för att få skratta, för att få drömma och för att få sörja och vara ledsen. Det är så lätt just då att inbilla sig att man känner med karaktären när det i verkligheten är ditt eget hjärta som behöver få andas.
Jag har letat efter en stunds ensamhet i flera veckor nu och när jag äntligen får den så vill jag inte ha den.
Det verkar som att det är stunderna då jag har som mest att göra, har folk omkring mig och inte riktigt klarar av det som känslan av att gråta ut är som mest påträngande.
Ska det alltid vara så?
Sunday sweet sunday
Klockan fem över tio är kanske en aning för tidig timma för djupt tänkande så det tänker jag inte ägna mig åt just nu. Mest p g a att jag inte vill vakna med tangentbordsmönster i pannan i morgon bitti.
I morgon bitti, måndag, ny dag, ny vecka. Matte C lektion, missade den första lektionen som var i onsdags, första veckan i skolan ju. Hade ju det inte alltför sunda inställningen att man måste in gå på lektionerna första veckan, dom räknas inte då. Ha! Fel My, Fel.
Så nu får jag ju snällt finna mig i att gräva näsan djupt ner i matteboken varje måndag och onsdag ett tag framöver. Usch.
Emil åkte hem idag med, efterlämnade sig en flaska öl, en flaska rom, en cheeseburgare, småmynt och en tillstökad säng. Har aldrig fattat det där med hur folk lyckas flytta runt hela lakanen i sängen medans dem sover? Detta är sannerligen ett fenomen som borde filmas. Vem vet, man kanske hittar svaret på någon fråga ännu döljd i mörker? Spännande.. Måttligt.
Annars har det varit en finfin helg, lite som dom helger jag har haft under sommaren. När man blev sådär pass onykter att någon ( någon vill säga emil) utnämner en till fullast på vallen. Lite skrämmande tanke att jag helt fann mig i att bli hängd upp och ner inför en samling folk som jag delvis känner och träffar varje dag.. Ja det var en intressant kväll i fredags, ett sånt toppenhumör har sällan skådats, inte heller har det usla humör som blev ersättare på lördagsförmiddagen. Men alla har vi våra stunder, jag tycks ju ha många iallafall.. :P
Nehej, det är ju nästan oansvarigt att sitta uppe så här sent en söndagskväll då jag verkligen borde vila hjärncellerna till något viktigare stordåd, som till exempel att lösa ett mattetal.. det lär ju hjälpa världen framåt. Suck.
Får väl gå och spendera lite tid med min kärringbok med alla sina fina beskrivelser av allt syndigt här på jorden.
Men du, kan jag inte göra det då? :P
Hej så länge.
